♥ Agnes Angelica 100707 ♥

Ja denna månad har bjudit på allt för många sjukdomar...

Agnes vart sjuk för ca 3 veckor sedan, fick vara frisk i hela fyra dagar sen slog det till igen...av en till influensa! Och nu minna vänner har hon fått varit frisk i fem dagar oxå idag åkte hon på vattkoppor!!! Åhhhh varför just nu, när allt är redan så tungt?!? Jag kan absolut inte göra nått åt det men det känns som allt kommer på samma gång!

Men men finns inget att göra men ändå!
Huvudsaken hon snart blir frisk och att hon får slippa alla baciller på ett bra tag sen..

Finns det nått man inte kan styra över så är det dagisbarnsbaciller!

Men hon är hos sin pappa nu men mitt hjärta blöder efter henne och min mamma nerv skriker efter henne! Jag skulle så gärna vilja ha henne här MEN jag måste verkligen "vila" igen mig lite! Låter kanske sjukt men jag behöver ett par dagar att ta igen mig...

Just idag är en sån där jobbig dag, en sån dag som jag gärna hade hoppat över! Jag vet det finns dom som har det värre än mig, men just nu skiter jag i det...fullständigt oxå!

Agnes är med Jens och hon kommer inte till mig förrän på söndag och det gör så ont att inte ha henne här hos mig, att jag inte få somna intill henne och till hennes andetag! Varje dag känns som en oändlighet...ge mig typ söndag redan igår tack. Kommer man någonsin "vänja" sig vid att behöva "dela" på det dyrbaraste man har. Jag saknar henne varje sekund på dygnet!
Mitt älskade troll

Jag ska aktivera mig till 200 % denna helg för att få tiden att gå så fort den bara kan.
Jag blir som apatisk när hon inte är hos mig. :(

För övrigt så har jag haft en topp period men känner nu att jag är på väg ner igen...jag ska kämpa för att inte komma längst ner igen!

Jag kämpar på, precis som alla andra dagar!
Och snart är jag tillbaka igen, med mer energi än någonsin!

<3

Ja idag är det ju alla ❤-dag, egentligen precis som vilken annan dag som helst MEN visst fan hade det varit fint/roligt/uppskattat att få en blomma, ett fint sms eller en god jävla midda med den vackraste i universum? Ja typ tack... Men jag nöjer mig med en microlåda, snor pussar från världens finaste unge, det lever jag länge på med!

Så till er alla där ut....ha en fin dag med din partner, precis som alla andra dagar!

Mmmm mycket gott med torr kyckling och rått ris och överkokta morötter/broccoli


❤❤❤❤❤❤

Ja heja våran familj känner ju jag! Nu har det varit mycket sjukdomar på sista tiden, men det är ju så. Vi som hade klarat oss så länge med dagis bacillerna när vi enbart vabbat fröken vid två tillfällen sedan september. Men nu kommer väl allt igen oss! Men så är det, finns inget att göra åt det riktigt.

Agnes har sjukligt hög feber och den går inte under 38,5 utan den stannar där sen stiger den upp till närmare 40 grader! Men hon är pigg ändå om man ska se det så. Hon gör av med den sista energi innan hon däckar av i soffan en stund för att ladda om!

Nu ska jag ladda om min egen energi så jag orkar ta hand om världens vackraste sjukling!

Kör i vind.....

-29 och jag har inte gått utanför dörren idag. Och kommer förmodligen absolut inte göra det heller! Jag har mys på hemma i min ensamhet och låtit alla tankar och känslor komma precis när dom vill.

Agnes är hos pappsen och mammsen saknar henne så mycket! Imorgon kommer hon hem igen och jag ska hålla om henne tills hon protistera, vilket bruka komma fort om hon inte är på humör alls för kärlek.

Längesen jag berättade lite om damen men ja det är så mycket så man vet inte vart man ska börja..Hon sjunger sig igenom dagarna. Hon är så underbar när hon sjunger...koncentrarad är hon med och man får inte sjunga med då blir det sura blicken direkt.. Men det händer så mycket hos henne nu så det är otroligt!
Min lilla bäbis tjej börjar bli en envis liten dam som vet vad hon vill, och hon kämpar tills hon får sin vilja igenom. Ibland viker jag mig med oftast håller jag mig till vad som är sagt från första gången! Varför gör det så förbannat ont att höra sitt barn gråta när dom inte är hos en själv?

Igår pratade jag med Jens och Agnes slog han i huvudet med snusdosan och han sa till henne att det var fel och att det gjorde ont...hon började panikgrina, högt och ropade på mamma..Det gjorde så ont i mig att jag inte fick vara där med henne när hon ropade på mig!

Jag vet att hon blir lugn efter ett tag i Jens famn men ändå! När hon är ledsen vill jag vara med henne, jag vill att hon ska komma upp i min famn och mysa. Men det är väl så. Nått man måste släppa på eftersom jag inte alltid kan vara hos henne. Men gud vad jag saknar henne när hon åker ifrån mig. Sista pussen jag får av henne innan hon åker brukar vara lång och hon klappar mig på Kinden och säger Bye Bye och då brukar jag naturligtvis bryta ihoip när dom stängt dörren.


Men allt är väl så passa nytt och jag själv är väl ett enda stort känsloberg just nu så jag grinar för allt. Igår kom jag på mig själv när jag stod och hängde tvätten att jag gråt..Varför grät jag då? Men grät gjorde jag och skönt va det efteråt för det kändes som en tyngd bara försvann. Nu ska ja mojsa ner mig i soffan och ha lite lördagsmys och ladda för ett 06.45-15.30 pass på våning 7.

Det snöar, är ap kallt och det är en bitter dag hos Persson! Ibland kommer allt över en och jag vill gråta, gråta över situationen men jag vet att jag är starkare än så. Men jag måste få gråta. Det går inte att stoppa..Jag måste få bli hysterisk och gråta högt. Det skär i mig ! Men jag har mer bra dagar än "dåliga" dagar nu. Jag har tagit mig en bra bit upp på det stora berget och jag ser toppen. Men det är en lång bit kvar. Men jag ska dit, även om det ska ta mig ett år att klättra upp och ner så ska ja dit. Idag är allt ett svart hål men så får det vara. Jag har min fina prinsessa som gör allt så möjligt. Jag tänker på henne när jag bli så här och försöker intala mig själv att JAG SKA VARA STARK! Hon ser mig ledsen och hon kommer och klappar mig på kinden och ger mig en kram, det ger så mycket styrka och jag släpper allt och bara håller om henne. Hon vet nog mer än vad man tror men man orkar inte hålla allt inom sig, man får gråta inför sitt barn, man måste gråta inför sitt barn för att dom ska "lära" sig att alla har känslor och att mamma även kan vara ledsen. Sen folk som säger annat vill jag inte ens lägga min tid på! Man ska skratta med sitt barn men man ska även gråta med sitt barn! Sen hur man gråter är väl en sak, jag gråter inte hysteriskt när hon är hemma utan jag gråter på ett "naturligt" sätt naturligtvis. Men ut ska min ilska och mina känslor. Jag tänker inte bygga på denna ryggsäck tills den blir full utan jag tänker släppa mina känslor när dom behöver komma ut. Men man får se allt från den positiva sidan, jag har klarat mig såhär långt och jag kommer klara mig mycket mycket längre! Jag har min fina familj, min fina Linda och min underbara Marie som jag gråter ut hos, som jag kan ringa som öppnar sitt hem och sin famn när allt är tungt. Ni är mer än guld värda!