♥ Agnes Angelica 100707 ♥

Vart är sommaren? hallå?!??!?!
Är den ynka lilla j*vla värmen över nu eller?
Som man har längtat efter att få gå avklädd men icke icke, vi har varit på badstranden 3 gånger denna sommaren..
Nu är det dags igen att plocka fram vinterkläderna och tvätta upp dom så dom är redo att användas.

Känner att jag verkligen inte har någon som helst blogg intresse. Så nu tror jag att jag lägger ner den ett tag!
You never know when im back... höhöhö

På återseende!

...du där ute i denna varma sommar kväll!
har ju förövrigt sagt tre hundra femtioelva gånger att jag ska bättra mig på bloggningen, men ack så jag har bedragit er och mig själv! jag har verkligen inte tid att sätta mig utan det få vara som det är. jag skriver i mån av tid och duger det inte till herrskapet kan jag tyvärr inte hjälpa er.
som småbarnförälder som man är så är man en trött person, vi lägger oss redan vid 20 tiden för att glo på tv och ögonen stängs redan vid 21 tiden...

men iallafall, just nu har jag tid då jag sitter på jobbet och har absolut inget att göra på en kvart. alltså ger jag er mig fikarast till att uppdatera er om vårat liv.

marängen har ju fyllt 1 år och döpt sig (7 juli) vilket gick enligt planerna, förutom att hon gillade att få namnet Angelica Agnes, hon skakade på huvudet då prällen frågade vad namnet skulle bli... Rart barn!
allt var så fin och jag grinade väl som en lite kärring men så fick det bli.

nä nu tappade jag lusten för nu känner jag hur fruktansvärt trött jag blev.
nu ska jag ta dom sista 5 min till att göra ett par armhävningar...

Hejsan

För exakt ett år sen satt jag och min älskade på spänn på våran balkong hela dagen och bara funderade och funderade, grät en skvätt och var bara allmänt lycklig. Imorgon (6 Juli) var Agnes beräknad och jag kände på mig att jag inte skulle gå över tiden så mycket. Jag kände efter om jag fått några förvärkar med det hade jag tyvärr inte. Men eftersom det var första gången man var gravid så visste man ju egentligen inte så mycket av den biten iaf.

Vi gick och väntade och väntade men inget hände. Inget mer än att jag kännt mig så fruktanvärt konstig i kroppen men det trodde jag var pga nervositeten inför det som skulle komma. Iaf den 6 juli hade vi tid hos min Barnmorska för dom vanliga kontrollerna.. vilket då visade att jag hade fått hanvandeskapsförgiftning!

Så hon skickade in oss på BB/Förlossningen för mer kontroller och visst var det så.. För att beskriva känslan så kändes det som om jag gått på tok mycket droger då kroppen bara rusade medans huvudet va lojt som en banan (fattar ni) jag hade massa äggvitor i urinet och ett blodtryck på lite över 200/100 så jag vart ombedd att åka hem och VILA VILA VILA dom ynka timmarna som var kvar eftersom jag skulle få bli igångsatt dagen efter (7 juli) så hem igen, eller ja vi tog oss en golfrunda innan vi åkte hem eftersom vi nu visste att det var absolut sista gången på väldigt länge som det bara var jag och Jens.

Sen hem, men vad gör man hemma då? Packar och packar inför den lillas hemkost, grinar massor och försöker verkligen få en gnuttas sömn. Vi gick och la oss mega tidigt eftersom det förmodligen skulle bli en låååång dag.


Fortsättning följer för nu vaknade marängen så nu blir det lite morgon grin eftersom jag måste byta blöjan. Och det gillas verkligen inte utav fröken!
Sen ska vi mysa mysa mysa och fortsätta med all bakning och allt som hör till..