...
Ja inte vet jag, men det känns som ett lugn har kommit över mig!
Jag vet att allt kommer bli bra i slutändan och att jag kommer klara av allt!
Jag har mina perioder, men det får man ha.
Vissa dagar är bättre än andra och det är dom bra dagarna jag lever på.
Jag får skratta, jag ska skratta, jag måste skratta.
Jag får grina, jag måste grina!
Men allt tar sin vändning. Jag klappar mig själv på axel och försöker förklara att jag kommer klara av detta. Jag är inte ensam. Jag har fina fina människor runt mig som finns och stöttar mig.
Imorgon är det vård konferans och det ser jag fram emot väldigt mycket. Ha trevligt med mina fina arbetskamrater och bara få vara, jag kan gråta med dom om jag behöver och jag kan skratta från hjärtat om jag vill.
Hela min värld har rasat men jag bygger sakta sakta upp den igen. Jag tar bit för bit och lever för dagen. Jag tänker inte planera nått en vecka framåt utan det får tiden utvisa.
Jag måste hålla en god min ingör Agnes, hon ska inte se mig arg, ledsen, besviken eller sårad!
Jag håller emot men när det kommer så kommer det.
Men så ska det vara.
Alla ska få kunna vara ledsen, man är ingen stål människa som klara allt..
Ett tag trodde jag det själv. Jag tänkte aldrig på mig själv i första hand utan alla andra ska ha det bra och må bra. Sen hur en annan har det, det tar man sen! Men det går till en viss gräns, sen orkar man inte mer.
Behöver jag gråta på ica, så gör jag det! Vem ska dömma mig? Och varför ska ja bry mig?
Bara för att man är 25 år och har barn så är man inte vuxen, jag är någons barn och jag behöver gråta hos mina föräldrar. Jag kommer alltid vara deras lilla tjej även när jag är 50!
Alla människor har känslor och dom är ingen annans lik.
Man sörjer på helt olika sätt och så ska det vara.
Man bearbetar allt som händer runt omkring sig på olika sätt, det ska man alltid acceptera. Det finns inga dåliga sätt!
Det finns ingen som är som DU
DU är unik
Hej vad det går....
2011-11-29 @ 19:28:19Verkligheten....
2011-11-22 @ 18:48:15
Jgä så glad att jag har så fina, vackra och underbara vänner som öppnat sin famn och sitt hem för mig. Ni är mer än guld värda! Jag orkar inte detta själv, inte just nu. Men på nått sätt så börjar verkligheten komma ikapp. Jag får ångest, det gör så ont. När ska det sluta göra så fruktansvärt ont!? Kommer det någonsin sluta göra så ont? Jag vill gråta med det finns inga tårar kvar.
Jag kämpa men det känns som att jag tar ett steg framåt och två bakåt igen!
Jag vill vakna upp ur denna mardröm! Jag o...
2011-11-19 @ 07:01:39Jag vill vakna upp ur denna mardröm! Jag orkar inte...alla säger att det blir bättre och bättre, Men Nej det blir bara jobbigare och jobbigare känns det som. Ju längre tiden går desto ondare gör det. Jag kan inte sitta still, jag måste göra nått hela tiden för att inte verkligheten ska komma ikapp, jag är rädd för verkligheten! Men den måste komma men inte nu.
Idag är det en av dom bättre dagarna. Jag ...
2011-11-15 @ 10:41:55Idag är det en av dom bättre dagarna. Jag orkar inte tänka, Hoppas eller fundera mer. Jag måste ta en dag i taget och inte tänka framåt. Men det är tungt att försöka undvika. Jag vill bara att det ska ha gått tre månader och leva från det! Men jag har en tung period framför mig men jag vet att allt kommer bli bra, på ett eller annat sätt! Men hoppet är det sista som lämnar en. Jag lever på mina minnen och blir alldeles varm inom mig, för en stund! Men jag fick känna en annan känsla än den känslan som äter upp mig inifrån.
Jag vill, Jag kan, Jag måste...men jag har...
2011-11-14 @ 14:20:18Jag vill, Jag kan, Jag måste...men jag har inte den styrkan! Jag vill svälja min svaghet och visa min starka sida. Jag kan göra det och Jag måste göra det. Men allt är kaos inom mig! Jag vet inte vart Jag ska börja. Jag vet inte hur jag ska klara av att ta det steget, bara att ta det lilla steg att kunna le på nått sätt från hjärtat är tufft, just nu när allt är som det är!
För varje dag som går har jag klarat av et...
2011-11-13 @ 13:57:48För varje dag som går har jag klarat av ett nytt steg. Men jag faller tillbaka. Hela tiden känns det som. Jag vill återigen vara stark, men jag kan inte. Eller jag är stark, men inte tillräckligt.
12 november...
2011-11-12 @ 17:19:31Nu vill jag kliva av detta känslosamma tåg. Jag vill vara stark, men jag kan inte, inte just nu!
