♥ Agnes Angelica 100707 ♥

Imorgon händer det... är som klyven denna jul. Att fira utan Agnes känns i hjärtat. Men jag vet att hon har det super mysigt med sin pappa men det känns ändå...och det får det göra!
Jag saknar henne så mycket och det känns som om det är hundra år sedan jag träffade henne. Men nästa vecka så ska jag rå om henne så mycket och bara mysa.

Imorgon händer det... är som klyven denna jul. Att fira utan Agnes känns i hjärtat. Men jag vet att hon har det super mysigt med sin pappa men det känns ändå...och det får det göra!
Jag saknar henne så mycket och det känns som om det är hundra år sedan jag träffade henne. Men nästa vecka så ska jag rå om henne så mycket och bara mysa.

Att tappa kontrollen över sig själv är det värsta som kan hända.
Just nu är jag maktlös när det gäller mitt undermedvetna, allt äter upp mig. Jag kan inte styra eller kontrollera vad som händer inom mig. Jag gråter nästintill dagligen..jag är arg jag är sårad jag är krossad totalt. Att du ger mig en kram är mer än guld värt. Att du finns i mina tankar dygnets alla timmar ger mig lite av hoppet tillbaka. Jag vill bli den gamla Angelica, den starka tjejen!

När man blir mamma så förändras allt, och då menar jag allt. Man är inte samma person längre när man har ett annat liv att ta hand om. Agnes kräver ortoligt mycket styrka och nästintill all min kraft. Den kraften som då finns kvar är att försök se till att jag själv kan andas. Det låter sjukt men just nu är all nere på botten igen. Jag biter ihop och försöker le men allt känns falsk. När jag ligger ensam i soffan på kvällarna när Agnes lagt sig tar kraften slut och jag slukas sakta men säkert med och brister. Jag tänker nog för mycket, men jag är en tänkare och jag har "fantasi" som äter upp mig. När allt blir för mycket så säger jag till mig själv att jag ska skärpa mig, men det går inte. Det blir som värre... jag rycks med som in en berg och dalbana och låter det ta över. Jag orkar inte sopa allt under mattan och det vill jag egentligen inte heller göra utan jag vill fejsa situationen direkt men jag kan inte hantera det ensam. Får man krypa ur sig själv för ett tag? Kliva av eller trycka på en knapp?

Men som alla säger, man måste ha besökt botten för att nå till toppen igen. Och det är ett jävla berg man ska bestiga innan man kan flagga toppen.
Men långt inom mig återigen vet jag att jag kommer kunna göra det, men jag är rädd. Livrädd för att varje steg jag tar ska göra att jag återigen åker en bit bakåt. Jag ser inte slut på det hela eller så blundar jag för det helt enkelt.


När ens vas går i tusentals bitar är det fruktansvärt svårt att försöka plocka upp dom bitar som är hel och som går att rädda för att sakta men säkert pilla in alla bitar till en ny vas

Ja idag är det en dag av bara ångest...ångest över julen! Jag vill verkligen hoppa över denna jul. Kan man göra det? Sova bort den eller typ bara hoppa över just den dagen!?

Nä på nått sätt ska jag hitta det positiva med hela julen, jag får vara med min familj med det kommer kännas i hjärtat att varken Jens eller Agnes är tillsammans med mig. Men jag ska bita ihop och göra det bästa av situationen.. =)

Jag har inet blogg lust just nu så jag återkommer.
Hejsan

Dagarna rullar fram och tur är väl det. Allt kommer ikapp en sakta men säkert och jag försöker verkligen men jag faller tillbaka. Det finns både bra och dåliga dagar hela tiden, men så är det väl? Jag är glad för en stund men sen kommer det en bit som gör att jag dras ner igen. Jag önskar bara att allt gick så mycket fortare, att jag fick hoppa över den här tiden! Att få lägga mig ner och vakna när alla problem är lösta. Vakna när jag svävar på moln igen. Kommer jag göra det igen? Kommer jag någonsin bli hel igen?

Jag vill bara skirka ut allt jag har inom mig. Jag vill sätta ett plåster på köttsåret.
Så fort man bli ensam och tysnaden kommer så kommer alla tankar, alla känslor !
Jag försöker men det är svårt, jag låter tankarna ta mig och jag tappar kontrollen. Paniken och Ångesten kryper sig fram och jag ligger så med ett block över mig som inte går att flytta, jag lyfter sakta bort det men det är tufft.

Jag vill kunna trycka på en off knapp.

Nånting har hänt imon mig och jag känner mig så svag, inte alls lika stark som jag en gång i tiden var. Hur ska ja få tillbaka styrkan som ska lyfta upp mig igen till toppen av det högsta berget? Jag känner mig så liten, så sårbar och så tom.

Ska det göra så här ont?!

14 dagar kvar tills jul och stressen börja komma ikapp en. Inte en enda julklapp är köpt så det ska jag roa mig med idag hade jag tänkt...Väldigt skojsigt!

Snart ska vi höra oss klar här för att åka och hämta favoriten William! Gud vad jag saknar han... har inte träffat han på över fyra veckor och jag kommer krama han blå och reta han till miljoner! Igår ringde han och det var så sjukt att prata med han, han har blivit så stor känns det som! 5 år.. vart tog tiden vägen när han var yttepytte?
Agnes har gått och blivit en vilding hon.. till salu rätt ofta känns det som!
Varför vart hon så stor så snabbt med?

Igår låg och och tittade på henne innan jag somnade och tårarna började rinna, klumpen i halsen vart för stor och jag började inse sakta att min lilla bäbis inte längre är en bäbis. Hon är en egen individ som inte alls är lika beroende av mig som hon var för 1 år sen. Hon är en dam med en envishet av dess like och en tjurighet som vi inte ska prata om. Hon är en kopia av mig när jag var liten. Lika tjurig och lika vacker!

Hon pratar på som aldrig förr och orden bara ploppar ut emellan åt.. annars är det mycket av hennes egna språk. Alla är så facinerade av att hon är så liten på både ålder och längd och kan så mycket. Fröknarna på dagis ger bara beröm och berättar om hur go hon är mot andra barn och mot dom. Hon kramas med alla och det spelar ingen roll om det är någon annans förälder utan kramas ska hon. Hon är lika lycklig när någon annan kommer som när jag eller Jens kommer! Häromdagen när jag kom satt hon i knä på en pappa och kramades med han.. är det rätt eller fel? Och när han skulle gå med sin son så gav hon både pappan och barnet en kram och vinkade och sa hejdå och gav släng pussar. Hon kramar alltid fröknarna när hon går hem och ropar långt på väg hem "heeeeåå" och vinkar.

Hon har ju sin kärlek G på dagis med.. Dom kramas och pussas och matar varndra och försöker bära runt varandra! Hon kan ropa på han när hon ser dagis och lyser upp som en sol när hon ser att han är på dagis redan när hon kommer.


Nej nu ska jag hoppa in i duschen och bada barnet innan vi ska bege oss mot äventyren





Jag saknar dig så det gör ont!

Julen närmar sig, men vart är stämningen?
Det är 19 dagar kvar och helt snö fritt...vi fick nujuta ett par dagar av snön men nu då? Nu är det kallt, halt och bara eländig!

Livet börjar ta sig, men jag är så less på att stå och trampa på samma ruta..jag tar ett steg framåt men åker så fort tillbaka men då två steg! Vilket blir en enda ond cirkel som jag inte ser någon ende på!
Jag försöker verkligen men det känns som om någon puttar tillbaka mig hela tiden. Jag vill kliva av detta tåg nu! Jag vill sopla fram tiden 3 månader och se vart jag står då!

Förhoppningsvis står jag på toppen av ett berg och har klarar av denna period men ett ärr och inte ett köttsår som inte kan läka. Ett ärr som är långt och så synligt, det kommer alltid finnas där och det går inte att ta bort utan jag måste leva med det! Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tårarna dränker mig men jag orkar egentligen inte grina. Jag har ständigt ont i huvuder, värk i ögonen och sömnen är långt borta.

Jag måste klara det och jag kan klara det men det känns som det är en evighet tills jag kommer göra det. För fyra veckor sen var jag ett vrak, en autistisk människa som inte rörde en min utan bara fanns. Nu fyra veckor senare så är det lite bättre, men jag har min tillfällen då jag sjunker ner på golvet och bara gråter. Jag känner långt inne att jag är på gång men det är nått som sätter stopp för det!

Kan ju bara konstatera att jag snart fyller år! Ojoj 25 år och känner mig inte äldre än en dag över 20....

Konferansen vart super super super..Tänker dock inte gå in på detajer men kan iaf säga att JAG har VÄRLDENS BÄSTA kollegor! Och att jag längtar tills nästa konferans.. höhö

Jag ska sätta mig ikväll om tiden och orken finns att skriva eyy längre inlägg, men nu ska ha printa ner ett julschema till Agnes..skit kul är det n'r varken jag eller Jens fått reda på hur vi jobbar!