Ibland vill jag bara krypa in i min bubbla och stanna där, länge!
Jag kämpar och kämpar men får som "återfall" till det dåliga.
Så kan det ju vara och jag vet att det bruka bli så men ändå är jag lika rädd varje gång.
Jag lär mig aldrig känns det som!
Jag har dom finaste runt mig och jag är tacksam över att jag få kasta ur mig på dom.
Dom förstår och kämpar för att jag inte ska falla mer. Jag försöker, försöker se ljuset och jag gör det...långt där borta ser jag ljuset och slutet på allt det onda. Men samtidigt så kommer det alltid göra ont.
Men allt löser sig på nått sätt och har jag kommit så här långt så ska jag fan enda fram också!
Jag har en bit kvar och några kullar till MEN JAG SKA DIT!
Jag är helt utmattad av alla känslor som finns!
Nu ska jag lägga omkull mig och inatt får jag återigen lyssna på dom vackraste andetagen och suckningar och känna den godaste doften i hela världen!
Min älskade älskade unge ❤ så mycket du ger mig är så obeskrivligt & så mycket en kram & en puss stärker mig! Du är diamanten i mitt liv älskade Agnes
