♥ Agnes Angelica 100707 ♥

Ja så känns det, du tog mig med storm samt lämnade mig på en blåsande kulle.
Ensam fick jag acceptera allt och försöka gå vidare. Det var tungt men jag tro jag klarade det rätt bra. POETISKT VA!??!?!

Det finns inom mig precis som allt annat. Mina kära vänner bruka säga att ja ha en dold talang...(?) vad det nu kan vara? Mitt poetiska inflyt eller? hahaa

Sitter hemma hos min kära vän Emma nu och lyssnar på lite Dirty Dancing songs för att friska upp minnet från den goda tiden. Minnen kommer och hjärtat blir mycket varmt..
Tex hur mitt liv såg ut för nästan precis ett år sen. Alla va inte nöjd över mina beslut men jag klarade av det med.
I Had the time of my life tillsammans med Linda och alla andra mina vänner.
Vi härjade som aldrig förr och vi levde gott. Då fanns inga speciella regler att följa. Ja fick lärorika händelser som kommer följa mitt liv med ett vamt minne. Ja o Linda pratar mycket om hur det va och vi säger att vi vill tillbaka dit. =) det är ingen som fattar hur bra vi mådde, och hur kul vi hade. Personer vi träffade. Ja verkligen äslakde livet då. Inga bekymmer på samma sätt som idag, utan vi levde på och mådde super gott....

Annat äre idag, idag sitter man i en båt och paddlar för fullt med armarna för att inte sjunka. Varför är ja rädd att nå botten? Vad finns det där ja är rädd för? Ja vet att ja kan klara av att ta mig upp igen men rädslan att ja förmodligen kommer måsta ta mig upp gör mig sjukt rädd.
Ja vill inte!!

Nej nu ska ja dra på mig skona och åka ut på Ikea åter idag igen =)
Vi hörs, hej då!