Nä det är faktiskt inge trevligt. Känslorna som finns i kroppen är sjukt laddad.
Det är så mycket som händer både i mig och runt omkring mig. Jag känner mig för liten för allt som händer.
Jag orkar inte pendla hela jävla tiden heller. Vara ifrån Jens säker 2 veckor i månaden. Han missar en stor del av det som händer och han kan finns inte där för mig heller när det är tungt. Det finns inget som är tryggare än att få krypa upp i hans famn när man bara mår skit.
Jag saknar han i mängder när han inte finns hos mig.
Saknaden efter William är sjuk. Jag ska pussa sönder han nu när jag kommer hem. :D Han är solen på min himmel den lilla rockbjörnen. Jag kanske plocka ner alla stjärnor och ge till den mannen. Mannen i mitt liv som jag kommer göra allt för. Och det spelar ingen roll vilken ålder han är, ja kommer alltid puissa o krama på han. Just nu är han i en ålder där man inte få pussa på han längre eller gosa på han. Endast på hans vilkor :D Han är ju en stor pojke nu.
Så det känns oxå jobbigt att veta att detta förmodligen bli sista resan till sundsvall på kanske länge. För när denna är klar så har jag HP och vankar mig fram hemma i fisringen Obbola och väntar på min nästa rockbjörn som snart är hos oss :D
Gick häromdagen på en prommis ( = till tvättstugan och tillbaka ca 20 meter ) och funderade på att snart är jag mamma, snart kommer någon att säga mamma till mig, någon kommer älska mig för jag kommer ju bli världens bästa mamma någonsin, och någon kommer att kasta dörrar i näsan på mig :D jag längtar. Eller jag, VI längtar så sjukt mycket efter våran bäbis. Nu vill vi se hur henom ser ut, vems näsan henom har..ja allt :D
Snart är tiden inne då man ligger där i sängen och har gris ont och tänker att man aldrig mer ska göra om detta. Men det ska bli underbart att få hålla sitt barn intill sig och känna doften av bäbis hela dagarna.
Nu skajag upp och hoppa här på bussen så jag klarar av den sista biten nu.
Så, Smell ja lajter
Jag saknar varje mm av detta underverk!
William i sthlm innan påskfirandet börjar.
