♥ Agnes Angelica 100707 ♥

Vad ska man göra? Det finns inget att göra känns det som!
Jens är hemma i umeå och jag saknar han så sjukt mycket. Det är så tomt utan han. :(
Min kompis lixom, vi gör allt tillsammans. Min andra hälft finns just nu 27 mil ifrån mig. Jag blir gaaaaaaaalen.

Har iaf börjat fått sjuka sammandragningar när jag är ute och går. Eller ute och går, när jag går till parkeringen (50 meter) känns som om att magen/underlivet ska spricka. Ljumskarna ska vi inte tala om hur dom känns, men som sagt det är ingen sjukdom att vara preggo.... det hör väl till att man tro man ska avlida av smärta på kvällarna.
Ska iaf jobba mitt första pass på nästan 4 veckor imorgon :D Ska bli spännande att se.
Jag saknar LVN lukten och stressen samt alla glada leenden man möter i dom långa korridorerna!

Men men, vi biter ihop gott folk. Det blir inte bättre av att klaga. Men för stunden vill man bara klaga för har man inte varit preggo så går det nog inte att sätta sig in i smärtan som kommer. Tex, man ligger i soffan och ska vända sig.... hmm tre hundra knivar rakt upp i en samt krampor i ljumskarna när man ska ställa sig upp och gå. Man vankar sig fram och varje steg känns som om att babyn ska sparka sönder underlivet.

Men det är ändå härligt. Sparkarna gör en gladas i världen. Man ser hur magen flyttar sig och hur det bonkar till. :D
Va till MVC igår och sf = 27 och vikt=PLUS 9 Kg och lilla bäbis hjärtat låg runt 133-143 :D

Hjärtat brann upp av lycka.
Tog iaf farväl av min Barnmorska i Sundsvall med och fick med mig alla papper för att nu ska jag tas över av Umeå Riskgrupp..
Känns lite skumt och skrämande att man ska vara med där. Men det är tryggt med. Dom är bäst i umeå och personalen är helt underbara.

När vi var på förlossningen sist så vart jag kär i barnmorskan som tog emot oss. Hon va så sjukt gullig. Super snäll och hela tiden pratade och klappade på mig och magen och lugnade mig. Jens tyckte nog om henne med. Eller ja vet att han gjorde det :D
Samt läkaren va så super bra och lugnande och förstående så det va tryggt. Jag längtar tills jag få åka dit igen. Hahah

Ska snart in på ett kontroll UL och jag hoppas att det är bätte och att kakan är flyttad. Jag gruvar mig att den fortfarande ligger kvar och vad konsekvenserna blir då. 
Men bara bäbisen mår bra så är jag glad.

Drömmer ofta om hur förlossningen är.
Sviiiiin ont men helt otrolig. Jag drömmer om när dom berättar om det är en flicka eller en pojke och jag längtar efter att få se Jens minn :D haha
Och framförallt så längtar vi sjukt mycket efter henom. (Henom = Han eller hon)

Iallafulla fall så trivs jag i umeå, men inte i fisrings Obbola. Så nu har vi sökt lägenheter inne i stan och fått en. Saken är den att hyran går upp med ca en tusenlapp. Men jag vill flytta om det går att göra nått med våran uppsägningstid med tanke på att jag rent ut sagt vantrivs. Lägenheten älskar jag men det är just stället obbola som gör mig galen. Plus att det är ca 18 km till stan. Hallå bondgården!

Så Jens skulle ringa imorgon och kolla läget med dom och se vad som kan göras. Saken är ju den att vi nyss fått en tvättmaskin inkopplad. Och det svider att behöva he iväg den. Så det ska nog vara därför som vi väljer att bo kvar. :D

Men jag vet inte nu. Nu fick ja en konstig känsla i kroppen att jag inte vill flytta. Jag vill bo kvar iaf tills nästa år skulle jag tro. Och så kommer det nog bli. Packa ner allt igen och sen upp och....nä jag måste ringa hjärtat och säga att vi inte ska flytta. Ja vill bo kvar. :D

Hej vad det går, nu börja mamma nysta garn igen och jag ska hålla henne sällskap. Kolla om hennes Japan grej funkar korekt!

Så vi hörs senare.
Puss