Jobb och jobb...

2010-08-07 @ 20:16:01
Hej bloggen.
Ville bara kasta lite galla känner jag.
Jens jobbar heeeela tiden och jag är verkligen dö le på detta. Okej om det hade handlat om kanske 4 nätter i rad men fansen inte 7! Vad är det för fel på den som la schemat?

Jag saknar mitt jobb så jag vill dö. Jag vill tillbaka till mina arbetskamrater och till stressen samt lugnet som var. Gud, när jag kommer till Sundsvall ska jag ringa och prata med Dom underbaraste om jag få hoppa in och köra lite strö pass. =) höhö Jag är inte hel om jag inte får jobba!

Nä men ser nu på kl att det är dags för en hej då puss till Hjärtat som bara ska jobba fram tills på torsda! Sen få jag sova med han. Åhh känns som en evighet. Plus att han behöver sova så han orkar så i snitt får vi ca 5 timmar per dygn tillsammans!
Känns as tungt, dels för att jag får ta Agnes helt ensam plus att den tiden som han är vaken vill vi att han ska vara med Henne. Men då finns det ju nästan ingen tid för oss tillsammans. Nä folket, det är ett dilemma! Men vi biter ihop och kämpar på. Det tär men det är ändå ett måste med tanke på att pengarna måste in.
Som jag sagt det hade varit en annan sak om han jobbar tre nätter och sen varit ledig ett tag och sen tre till.. typ
Men han är ju ledig ungefär varannan vecka lite längre men det är då det. Då är han så loj i kolan så han vet inte vart han ska ta vägen dom första dgarna, sen är det ledigt ett par dar sen är det dags för omställning för sen väntas 7 nätter till!

Ähh det är egentligen inget att gnälla över men man blir ju som less när man blir lämnad i denna situation så länge.

Men jag är en/var en stark tjej som snart komemr att finna "SINNESRO" och ber på mina bara knän att det kommer bli bättre och att jag kommer börja må prima igen. Jag vill ut från denna Förlossningsbubbla nu och börja se det ljusa med livet som mamma. Visst gör jag det egentligen, till En viss del! Men just nu är det så mycket som spelar in så det finns inte någon chans att man kan börja eller orkar simma sig upp. Jag tackar Gudarna för att jag har Jens och Agnes vid min sida. Dom förgyller min dag och det är dom som är mitt liv. Jag kommer klara det och Jens kommer hjälpa mig och tvärtom! Jag vill bli de glada, spralliga och den gamla Angelica. Då mådde jag som bäst. Och jag kommer bli hon igen. Men det kommer ta tid =)

Tänker hela dagarna på att snart är det bra igen. Snart börja det verkliga livet och snart blir underbarare =)






Kommentarer

Postat av: Jenny

Hej

Jag förstår verkligen att ni får kämpa på & att det just nu är tungt men jag är helt övertygad om att det kommer att vända för er... ni fixar det och vi finns omkring er!

Kram i massor!

2010-08-10 @ 22:11:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback