♥ Agnes Angelica 100707 ♥

Ja nu närmar vi oss the big day med stora steg. Jag börja känna mig stressad. Jag går in och ut ur hennes rum flera gånger för att kolla så att allt är på plats. Jag plockar upp denna väska och packar nytt om och om igen. Men jag gillar det. För nu har jag nog vikt ihop alla hennes miljoner kläder ungefär 100 gånger. Jag flyttar runt, dammsugar, torkar av och placerar ut saker hela tiden. Vagnen står dock mitt i men den har jag inte som plats för någon annanstans :S Saken är bara den att jag inte riktigt vet hur mycket jag ska ta med mig! =O Jag har snart skrivit ett A4 papper till Jens om "kom-ihåg" saker han ska ta med sig när han kommer upp dagen efter, om han nu inte få sova kvar. Men det är inte att lite på. Därför måste jag ha lappen som jag kan ge han!

Jag har även köpt hur mycket filtar som helst. Men det behövs, det kommer alla möjliga vätskor på dom! Plus att jag måste ha en där, en där och en där och om en är i tvätten och bla bla bla. Det är kaos i mitt huvvud egentligen ang vad jag har köpt och vad som är prio 1 att köpa. Plus att vi köpt massa saker enbart för det är Gulligt... Så nu hoppas ja det blir en riktigt kräk och bajs maja så jag få använda allt :D haha

Nä men förlossningen då? Jo det kommer gå hur bra som helst. Jag längtar efter smärtan (seriöst) Jag vet att det kommer göra svin jävla förjävla ont och jag kommer vara galen. Men jag tänker som så att om jag klarar av att föda ett barn kommer jag nog klara av allt! Plus att jag har min fantastiska älskling vid min sida, som oxå kommer att få lida dock, men det har vi pratat om ;)
Jag kan nämligen en smärtgräns på 0!!! Och jag menar allvar. Slår jag i min tå kan jag grina i timmar. Hur kommer detta sluta, tänker ni nu? Joo men jag har förklarar för dom på förlossningen att det kommer komma massa grodor ut munnen och att jag kommer vara fullständigt galen, och klarar dom det ska dom få sig en tårta!
Dom få stå ut med mycket alla Barnmorskor, men vänta tills Persson kommer! Ojojoj ;)

Jag är inte rädd för smärtan gentemot förlossningen eftersom det gör ont. Det vet alla!
Jag är mest rädd för att det ska hända nått. Att jag kommer förblöda, eller att nått annat tragiskt kommer hända. Jag berättade det för min BM och hon sa att det va hur normalt som helst. Och att allt sånt statistiskt har minskat radikalt! Så inget kommer hända sa hon! Hon hade varit BM i 20 år och endast haft enstaka fall av trauma.
Så henne litar jag på :D

Så nu ska jag ta mig en tripp runt i lägenheten och kolla så att allt är på plats sen ska jag inta ballis som är glöd het och hur mysig som helst. Sola Sola Sola!