♥ Agnes Angelica 100707 ♥

Julen närmar sig, men vart är stämningen?
Det är 19 dagar kvar och helt snö fritt...vi fick nujuta ett par dagar av snön men nu då? Nu är det kallt, halt och bara eländig!

Livet börjar ta sig, men jag är så less på att stå och trampa på samma ruta..jag tar ett steg framåt men åker så fort tillbaka men då två steg! Vilket blir en enda ond cirkel som jag inte ser någon ende på!
Jag försöker verkligen men det känns som om någon puttar tillbaka mig hela tiden. Jag vill kliva av detta tåg nu! Jag vill sopla fram tiden 3 månader och se vart jag står då!

Förhoppningsvis står jag på toppen av ett berg och har klarar av denna period men ett ärr och inte ett köttsår som inte kan läka. Ett ärr som är långt och så synligt, det kommer alltid finnas där och det går inte att ta bort utan jag måste leva med det! Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tårarna dränker mig men jag orkar egentligen inte grina. Jag har ständigt ont i huvuder, värk i ögonen och sömnen är långt borta.

Jag måste klara det och jag kan klara det men det känns som det är en evighet tills jag kommer göra det. För fyra veckor sen var jag ett vrak, en autistisk människa som inte rörde en min utan bara fanns. Nu fyra veckor senare så är det lite bättre, men jag har min tillfällen då jag sjunker ner på golvet och bara gråter. Jag känner långt inne att jag är på gång men det är nått som sätter stopp för det!