♥ Agnes Angelica 100707 ♥

Dagarna rullar fram och tur är väl det. Allt kommer ikapp en sakta men säkert och jag försöker verkligen men jag faller tillbaka. Det finns både bra och dåliga dagar hela tiden, men så är det väl? Jag är glad för en stund men sen kommer det en bit som gör att jag dras ner igen. Jag önskar bara att allt gick så mycket fortare, att jag fick hoppa över den här tiden! Att få lägga mig ner och vakna när alla problem är lösta. Vakna när jag svävar på moln igen. Kommer jag göra det igen? Kommer jag någonsin bli hel igen?

Jag vill bara skirka ut allt jag har inom mig. Jag vill sätta ett plåster på köttsåret.
Så fort man bli ensam och tysnaden kommer så kommer alla tankar, alla känslor !
Jag försöker men det är svårt, jag låter tankarna ta mig och jag tappar kontrollen. Paniken och Ångesten kryper sig fram och jag ligger så med ett block över mig som inte går att flytta, jag lyfter sakta bort det men det är tufft.

Jag vill kunna trycka på en off knapp.

Nånting har hänt imon mig och jag känner mig så svag, inte alls lika stark som jag en gång i tiden var. Hur ska ja få tillbaka styrkan som ska lyfta upp mig igen till toppen av det högsta berget? Jag känner mig så liten, så sårbar och så tom.

Ska det göra så här ont?!