♥ Agnes Angelica 100707 ♥

Det snöar, är ap kallt och det är en bitter dag hos Persson! Ibland kommer allt över en och jag vill gråta, gråta över situationen men jag vet att jag är starkare än så. Men jag måste få gråta. Det går inte att stoppa..Jag måste få bli hysterisk och gråta högt. Det skär i mig ! Men jag har mer bra dagar än "dåliga" dagar nu. Jag har tagit mig en bra bit upp på det stora berget och jag ser toppen. Men det är en lång bit kvar. Men jag ska dit, även om det ska ta mig ett år att klättra upp och ner så ska ja dit. Idag är allt ett svart hål men så får det vara. Jag har min fina prinsessa som gör allt så möjligt. Jag tänker på henne när jag bli så här och försöker intala mig själv att JAG SKA VARA STARK! Hon ser mig ledsen och hon kommer och klappar mig på kinden och ger mig en kram, det ger så mycket styrka och jag släpper allt och bara håller om henne. Hon vet nog mer än vad man tror men man orkar inte hålla allt inom sig, man får gråta inför sitt barn, man måste gråta inför sitt barn för att dom ska "lära" sig att alla har känslor och att mamma även kan vara ledsen. Sen folk som säger annat vill jag inte ens lägga min tid på! Man ska skratta med sitt barn men man ska även gråta med sitt barn! Sen hur man gråter är väl en sak, jag gråter inte hysteriskt när hon är hemma utan jag gråter på ett "naturligt" sätt naturligtvis. Men ut ska min ilska och mina känslor. Jag tänker inte bygga på denna ryggsäck tills den blir full utan jag tänker släppa mina känslor när dom behöver komma ut. Men man får se allt från den positiva sidan, jag har klarat mig såhär långt och jag kommer klara mig mycket mycket längre! Jag har min fina familj, min fina Linda och min underbara Marie som jag gråter ut hos, som jag kan ringa som öppnar sitt hem och sin famn när allt är tungt. Ni är mer än guld värda!